Börjar fundera på de två sakerna som följt mig länge. Som varit viktigt för mig under hela min tonårsperiod. Musik och fotografering. Det har varit så jag uttryckt mig. Låtar som alltid lyckats beskriva allt jag någonsin känt på 3-4 min. Mycket av musiken jag lyssnar på idag och från tidigare har kommit från mina äldre bröder Eric och Simon. Jag har alltid velat förstå och lyssna på musiken de lyssnat på. Det har alltid funnits gott om musik på våra datorer hemma och när hårddiskar flyttats och datorer tagits över har jag fått en hel del musik, främst från Eric. Jag och mina bröder har aldrig haft långt till varken instrument eller lust att vilja sjunga eller uttrycka oss genom musik. Många skulle nog säga att vi är en ganska musikalisk trio, det säger jag i alla fall. Det är inte farligt att tycka att man är duktig på något, det är sunt. Vi sätter oss alltid vid pianot eller med gitarren så fort man kommer hem till mor eller far. Vi går ständigt runt och sjunger eller trummar på bordet och så vidare. Jag vill så småningom spela in lite mer musik med dem. Jag och Simon har spelat in lite små samples på min iPhone bara, men jag vill göra mer. Jag gjorde en liten skiva som projektarbete i trean på gymnasiet med tre låtar, och i och med att jag är så självkritisk har jag inte direkt skrytit med den. Även fast jag nog egentligen är tämligen nöjd med den. Jag vet inte. Men musiken är i alla fall A och O för mig, det får aldrig bli tyst.