" Varje år föds i Sverige ett tjugotal barn med omfattande ytteröremissbildning sk mikroti. Missbildningen är dubbelt så vanlig hos pojkar som hos flickor. I 60% av fallen drabbas höger sida, 30% är vänstersidiga och 10% är dubbelsidiga.

Det missbildade örat medför förutom en hörselnedsättning också ett kosmetiskt handikapp. Barnet brukar börja notera att hon/han är annorlunda vid 3 till 3 ½ års ålder. Den första stora psykologiska utmaningen kommer dock sällan före första åren i skolan.

Omfattningen av missbildningen vid mikroti varierar men omfattar vanligen ytteröra, hörselgång, trumhinna, mellanöra och hörselben. Dessa delar av örat utvecklas under fosterstadiet från annat håll än innerörat (snäckan och båggångarna). Det innebär att mikroti inte behöver betyda dövhet på det drabbade örat. Den ”elektriska” delen av örat (snäcka och hörselnerv)  kan mycket väl fungera perfekt. "


Jag har högersidig mikroti, alltså missbildning på örat. Många av er vet förmodligen redan det eller har lagt märke till det på ett eller annat sätt.


När jag föddes för 20 år sedan gick det undan, jag kom ut och barnmorskan höll upp mig framför mamma och pappa och pappa utbrister med en gång: "Titta på hennes öra!!" Varpå barnmorskor, läkare och samtliga som deltagit under förlossningen försvinner ut med mig och lämnar lilla mamsen alldeles ensam i några minuter. Jag är inte ens säker på att pappa hann få klippa navelsträngen. (Mamma ska däremot ha hunnit säga att jag var monoglid. Tack för den, mammis.) Sedan var det enligt mamma en jobbig period innan de fick svar på vad det var jag hade. Jag är i övrigt full frisk och väldigt tacksam för det.

Under barndomen fick jag ofta gå på hörselundersökningar för att se att det andra örat fungerade som det skulle och om jag kunde höra något på högerörat. Vad jag tror idag har jag väldigt begränsad hörsel på mitt högeröra. Jag har ju inget fysiskt hål in till själva hörselgången och jag vet inte ens om jag har hörselgång? Haha. Jag gjorde en magnetröntgen när jag var kanske åtta, nio år då de fastställde hur det såg ut, men inte tusan bryr sig en nioåring om det? Inget jag lagt på minnet, får fråga mamma senare idag!

Sedan dess har jag genomgått tre plastikoperationer på mitt öra på Skånes Universitetssjukhuset i Malmö. Läkaren Sven- Olof Wikström är den enda läkaren i norden som gör dessa operationer så på avdelningen fanns både norska, danska och finska peeps. (Innan operationerna såg mitt öra bara ut som en odefinierbar massa av brosk och hud där örat skulle sitta, ni kan söka på google och hitta bilder på Mikroti.)


Under första operationen tog man ur det gamla brosket ur hudfickan och gick istället in och hämtade brosk från nedersta revbenet på höger sida. Denna operation måste göras innan puberteten, då brosket på revbenen hårdnar. Av detta relativt mjuka brosk formades alltså ett öra, som man sedan satte in i huden jag redan hade där. Min hud kunde användes i och med att jag hade en örsnibb från början så att säga. Operationen tog ungefär fem timmar och efteråt var jag groggy och inte alls pigg i flera dagar. Jag fick stanna på avdelningen i en vecka innan de kopplade ur dropp och tog bort dränage och så vidare.


Inför den andra operationen sitter alltså örat "fast" mot skallen och under andra operationen lyfter man alltså ut örat sa att det är ett mellanrum mellan örat och huvudet och klär baksidan med hud från skinkan/låret. De gjorde alltså en hudtransplantation och det, mina damer och herrar, är inte skönt. Du har alltså (för att förenkla det) ingen hud på ett område stort som en och en halv iPhone. (Letade efter något att jämföra med i flera minuter här nu.) Det är en ganska lång och smärtsam process när kroppen ska producera ny hud. Men det gick bara fint och nu syns det knappt, vilket är skönt. Jag stannade nog på sjukhuset i tre/fyra dagar

Tredje operationen var mest finlir. Alltså putsa till och så vidare, och jag tror jag åkte hem redan dagen efter faktiskt.

I mitt fall tror jag att jag ska ordna så att jag får göra en fjärde operation. Jag har ganska mycket brosk i örsnibben vilket gör att jag inte kan ta hål i örat på den sidan och inte ha två stora örhängen och så vidare. Och det tycker jag är väldigt snyggt. Men nu var det nog tio år sedan jag opererade mig sist, så jag hoppas på att kunna operera med endast lokalbedövning, för narkos är ganska ovärt tycker jag.


Det var allt för mig idag. Nu ska jag njuta av min lediga dag.


Puss