Lite på begäran, men mest för att jag älskar henne, så ska jag berätta lite om min bästa Pauline.

Pauline och jag träffades första gången någongång på våren/sommaren 2004 är jag ganska säker på va? Vi skulle börja samma klass på högstadiet och hade någon klassträff innan skolan började med rundtur och såntdär. Pauline såg ut som en geting. Det var det enda jag minns från vårt första möte. Helt sant. Pauline hade nämligen en svartgulrandig tröja och kjol om man inte minns helt fel. Lilla geting. Sen träffades vi vid något ytterligare tillfälle innan själva skolstarten som jag knappt minns, men Pauline gör det, så det får väl hon skriva om i sin dögamla blogg som hon uppdaterat sedan mor fick Nils ungefär. Hint hint.

Sen gick vi i skolan och det föll sig så att vi bodde väldigt nära varandra så vi sällade ofta till och från skolan. I åttan någongång tror jag att vi beslutade oss för att bli hemliga bästisar. Sånt gjorde man nämligen i åttan om man var ett stort tjejgäng där alla liksom var tvugna att vara lika bra vänner med alla, annars blev det inte rätt.

Slutpratat. Här har ni min älskling.



Anno 2006


Lilltösen på min femtonårsdag med 2,25or.


På någon klassfest på högstadiet.


I ettan på gymnasiet.


Pauline och jag slog följe även på gymnasiet och sen följde jag efter henne till Uppsala där hon på riktigt blev min syster och mitt blod.



Och såhär ser hon ut nuförtiden. Jag älskar dig. Mucho. Lemon.