Har ni tänkt på det någongång? På riktigt, att ALLA är barn. Din farmor är någons barn, Göran Persson är någons son, Petra Mede är (tyvärr) någons dotter osv. Du kommer alltid vara dina föräldrars barn, på gott och ont. Och det är något man oftast förstår först när ens föräldrar försvinner. Man behöver inte älska sina föräldrar, men de gav dig trots allt liv.



Idag ska jag och mina älskade mammgris åka ut till min bror och kidsen för att hälsa på. Lovar att ta med mig kameran och fota min hjärtegryn. Har för övrigt världens träningsvärk idag efter gårdagens träningpass- finns det en skönare känsla? Nej! Eller jo, kanske när jag fick jobb. Det var fruktansvärt värt.


Men åter till det här med barn. Som många av er säkert vet älskar jag barn. Det låter alltid så fruktansvärt "farbor-Bosse-äckligt" att uttrycka sig så, men jag älskar verkligen barn. Samtidigt hatar jag barn. Jag älskar söta, charmiga, sköna barn som är friska. Jag hatar gnälliga snoriga ungar.. Jag har en bakteriefobi utan dess like och det här med dagisbarn med sand i snoret under näsan är ju ingen charmant tanke. Barn kan vara helt ljuvliga, och jag har redan fyra barn som jag kan kalla mina egna. Det är mina tre brorsbarn Joshua, Micaylah, Isaiah samt min kusin Ida.  Det är mina barn, och i ärlighetens namn är jag inte säker på att jag kommer vilja ha egna. Jag är i och för sig tjugo år och singel, men ändå finns det så mycket i livet som jag vill göra som inte passar när man är mamma. Resa, ha en massa hundar, vara vrålkär och så vidare. Det låter kanske själviskt. Men har man inga barn har man liksom råd att vara mer "självisk" om man nu kan kalla det så. Jag har alltid haft bilden av att när man väl blivit förälder så är du bara förälder resten av livet. Du är alltid mamma och aldrig mer Julia. Jag vet å ena sidan att jag skulle kunna bli en skittuff mamma, men å andra sidan är mitt tålamod verkligen värdelöst.


Men om jag nu någongång i livet bestämmer mig för att barn är min grej ska jag ha två pojkar adopterade från Afrika. Och den ena ska i så fall heta Ville.  Jag ska inte ha flickor, jag har själv två bröder, och har alltid haft lättare för att umgås med killar än tjejer. Killar är oftast enklare att ha att göra med. Från mina upplevelser i alla fall. Jag ska dessutom inte skaffa barn när jag är tjugofem, jag har så mycket annat jag måste göra innan eventuella barn. Som ATT LÄRA KÄNNA MIN PARTNER. Jag är ett skilsmässobarn sedan fem år tillbaka. Jag var fjorton år när mamma och pappa separerade. Det har varit det bästa som kunde hända vår familj, men allt är så mycket enklare om man kan vara en familj där föräldrarna (där har vi det igen, bara föräldrar, inga namn, bara mamma och pappa) älskar varandra och vill vara tillsammans. Många av dem som skiljer sig i fyrtioårsåldern var tillsammans i två tre år innan de gifte sig och skaffade två tre barn som 15 år senare skulle bli känslomässigt ärrade av sina föräldrars beslut att gå alldeles för fort fram. Det är nog också en stor del till att jag inte vill ha barn. Barnen blir ALLTID lidande. Jag har svårt att tro att man lever hela sitt liv med en och samma kärlek till en och samma person. BARN däremot har du HELA LIVET. Det här är bara mina upplevelser som har format mig och får mig att känna som jag gör. Och som sagt, trots att mina föräldrar serparerade och livet som man då kände till föll isär, lämnade det gamla livet plats för det nya, och det är det bästa som hänt mig. På ett sätt. Hänger ni med?

Tack för att ni läser!

Puss på er!

lyssnar väldigt mycket på den här låten just nu. Så löjligt bra. Jag gillar maskinen.  Riktigt skön dansmusik med sköna texter, bra pepp!



Idag har jag återigen jobbat hela dagen, var dessutom duktig och tog ett pass på friskis efteråt. På friskis stötte jag på mamma och Leif som var där och brände lite fett och så. Efter träningen åkte jag med dem hem till Leif och käkade lite kvällis. Nu är jag duktigt trött och sitter och chillar lite. För er som undrar! Min mamma och jag bor tillsammans i en lägenhet på Torpa, men mamma bor varannan vecka hos sin särbo Leif bara några minuter härifrån. Vadå varannan vecka tänker ni? Jo, Leif har sonen Patrik på elva år som bor hos honom den andra veckan, och då bor mamma här hos mig. Imorgon börjar Leifs Patrikvecka så då kommer mammis hit igen. Jaa! Jag och min mamma- det är också en hel vetenskap. Min mamma är världens bästa mamma. Jag skojar inte, hon är nog världens bästa människa också. Ni ser henne på bild i headern på restaurang, jämte sitter också min bror Simon som bor i Uppsala och pluggar till sjukgymnast. Visst är mamma snygg? Vi är i många fall mer som bästa vänner än som mor och dotter, men mamma är också en såndär person som verkligen aldrig får försvinna. Förstår ni vad jag menar? Det händer liksom bara inte. Så viktig är hon, och lite mer viktig. Viktigt alltså.


Som i fredags när jag kom hem från jobbet en snabbis innan jag drog vidare till Nettan och Mickans halloweenkalas, då stod där på bordet en liten godispåse med en liten lapp.


"Lite fredagsmys efter jobbet! Puss mamma"

Hur värd är hon inte? Min favorit av alla i hela världen.



På tal om halloweekalaset- till slut gick jag utklädd såhär: (Dålig mobilbild)




Nettan som ena brodern fluff. Hawt!



Imorgon är jag ledig! Då ska jag minsann hitta på bus! Men nu ska jag dra en rulle!


Tjipp och hej!

Tjena tuffingar!


Idag har jag jobbat mellan ett och halv nio, och sen dess har jag haft Julia, Rebecka och Bea här en snabbis. Nu är jag åter ensam och trött. Kollar just nu på oceans thirteen, ska försöka hålla mig vaken tills den slutar vid tolv. Imorgon är det jobb vid halv tio till fem, så jag vill inte bli alltför sen ikväll.


På torsdag är det dags för terapi igen. I början gick jag varannan vecka men nu har vi inte setts på en månad. Känns både bra och dåligt. Bra att jag inte känner behovet men dåligt att man inte får så mycket upprättelse. Svårt att förklara. Sist vi sågs var ju allt bara ljuvligt och bra, och så är det fortfarande! Det enda jag har problem med just nu är min mage! Fysiskt, på utsidan. Den är alldeles för stor! Har haft ätstörningar under större delen av min uppväxt och nu har det dragit ganska mycket åt fel håll. Jag tycker själv att jag är gigantisk just nu. Å andra sidan har det varit lite jobbigt med rutinerna nu när man inte börjar jobba förrän eftermiddagen och slutar sent runt tio elva. Då blir det att man inte äter så mycket förren sent på kvällen och sen är vaken länge för att magen jobbar, blää! Och sen är ju alla roliga pass på friskis oftast när man jobbar, mellan tre och fem där. Men imorgon efter jobbet imorgon ska jag bannemig till friskis! Det blir ett medelpass som börjar klockan sex, så hinner gymma lite innan! Är taggad, älskar den där efter-träning-energin och den naturliga tröttheten!


Nä nu ska jag koncentera mig på filmen.



Såhär snygg blir jag förresten när jag tar kort på migsjälv när jag nyser!

Ha en fin lördagkväll, alla sköna!

HÄJ ALLA FÄNZ.





Hur mår ni? Jag mår illfint. Lyssnar på maskinen, leker med mina barn och trivs. Börjar jobba halv fyra och innan dess ska jag bara må här hemma, kanske äta något gott och ha det. Kanske är en god idé att försöka sova lite innan jobbet också, för efter jobbet ska jag direkt på halloweenmaskerad. Har ni förslag på kostym!?
Jag hittade min scoutskjorta innan, men den är tyvärr i storlek 140 typ, så det är lite tight över..över överallt.

Igår var jag på skuj, tog bilen förbi Samurai och köpte mig en tolvbitars innan som sedan avnjöts på kontoret. Sedan började det härjas med årets första konfirmationsläsning. 70 konfirmander någonting och kanske 30 assistenter. Efter läsningen hade vi kalori-kväll, dvs årets svull med allt kaloririkt du kan tänka dig. Så nu bör jag inte äta på några veckor. Njae jo, jag åt mest våfflor faktiskt, och drack lärre. Under gårdagen var vi totalt 190 personer i lilla prästgården på kapellgatan. DET är sjukt!

Jaja, nu ska jag snart leta mat här hemma och chilla lite.

Puss på er.

Blir inte världens senaste kväll ikväll, imorgon jobbar jag ett till halv nio och sen lär jag stupa i säng.

Hej gullizar!

Det blev inget bloggande igår, spenderade förmiddagen hos pappa och hjälpte honom att vinterförvara poolen innan vi begav oss mot Göteborg. Jag lagade lammfärsbiffar hemma hos Anette som blev magiska och jag bestämde mig på kvällen att sova över hos Markus för att slippa köra hem i mörkret. Var dessutom duktigt trött. Så lillMarkus kom och mötte upp mig så körde vi i bilkonvoj till honom, medan vi pratade med varandra i headset. Riktigt roligt!

Väl i kortedala kikade vi på ett avsnitt och sippade Lagavulin innan jag tokdäckade. Nu ska jag nog sova en sväng innan det blir konfirmationsläsning ikväll! Borde hinna träna innan också.



Markus i sitt vardagsrum. Så tjusigt.

Jag tänkte ta en liten stund av min kväll att förklara varför jag väljer att blogga, och vad jag vill att ni och jag ska få ut utav det. Jag har haft denna blogg sedan början av 2010 någongång tror jag, och inte skrivit sådär jättespännande eller mycket, men ska försöka bli bättre nu. På en blogg är det så lätt att göra sitt liv till något det inte är, och så lätt att bara lägga upp de där snygga bilderna på dig själv när du är sminkad, har fixat frisyren och matchat med färgskaeligt riktiga kläder från svindyra märken. Jag vill visa mig själv som den jag är och förhoppningsvis få andra att tycka det är mer okej att vara sig själva. Jag gillar den där brutala ärligheten och öppenheten. Skriva om det som är fel och det som är jobbigt. (Jag kommer inte skriva om andras problem, utan mina egna. Många fokuserar oftast i sin bloggar om andras problem. Och familjen för mig är helig, såsom mina vänner, så allt kommer säkert inte hamna här, men mycket.)




Jag är väldigt nöjd med mitt liv just nu. Jag har ett jobb jag trivs på, härliga kollegor och bor sedan hemflytten från Uppsala i maj hos min mamma, men letar nu efter ett eget ställe i och med nya jobbet. Jag går i terapi sedan i augusti, mycket på grund av att hemflytten från Uppsala för så fruktansvärt ofrivillig och oskön. Jag hade precis fått förstahandskontrakt, älskade staden och människorna där, och min utbildning också för den delen. Men det höll inte, jag klarade inte tentorna och tillslut hade jag inget val. Det var det jobbigaste jag upplevt i hela mitt liv och det är fortfarande jobbigt när det kommer upp. Men jag går i terapi också på grund av familjerelationer, eller mest på grund av familjerelationer som har varit/är osunda och som gjort att jag aldrig älskat den jag är. Jag är egentligen ganska osäker som person och väldigt mån om att människor ska tycka om mig, men någonstans vet jag ändå att jag är klok och smart. Men det är så svårt att tro på sig själv efter att under en väldigt lång period fått höra och framförallt uppleva att man inte är det som förväntas av en. Min terapeut har hjälpt mig otroligt mycket med tankar och åsikter. Jag har fått lära mig mycket om att jag inte kan styra allt och att man aldrig ska agera på ett visst sätt bara för att det förväntas av en. Dessutom måste jag våga vara mer sårbar, och jag tror att bloggen blir en bra ingångspunkt för mig att våga sänka garden. Jag kan framstå som otroligt tålig och tuff, men jag är precis som alla andra, i många situationer ganska bräcklig. Jag kan också vara väldigt elak ibland, lite sådär rå humor och försöka mig själv bättre än andra, vilket jag verkligen inte är eller vill vara egentligen. Jag vill bara vara jag, och jag vill bara bli älskad för just det. Jag är Julia, och jag hittar bitar som jag vill bestå av hela tiden, och kommer aldrig sluta att vara en byggarbetsplats. Sluta aldrig växa, vi kan alltid lära oss nytt utav varandra, och speciellt från barn.


Det här var en liten del av vem jag är, men jag hoppas den gett er något. Den har gett mig en massa.




Såhär kan jag också se ut! Med risigt skitigt hår, utan smink och sådär grisrosa om kinderna. Outfit- Alldeles för stort linne från HM för hundra år sedan, mormorstrosor och strumpor. That's all folks!


Puss och godnatt!

Var ute och fotade lite nu äntligen. Bäst att passa på medan hösten förtfarande är fin! Fotade bara lite snabbt i mina hoods här på söder. Trivs sjukt bra här och hoppas att jag snart kan hitta en ny lägenhet här, behöver något mindre. Nu ska jag snart till jobbet och härja lite. Jobbar som kassörska och har funderat mycket på en sak. När man öppnar en ny kassa så säger man alltid "Det går bra i kassa fyra!" osv. Om man då har jättemycket kö- ska man säga att "I kassa fyra går det år helvete!". Undrar vilka reaktioner det skulle ge. I teorin. Har tyvärr inte planerat att göra det. Faktiskt.












Ha en fin höstdaug allihopa. Pöss!

Hej alla fans. Jag mår bra idag! Eller, det gör jag ju jämt nu för tiden. Känner däremot lite obehagligt halsont sådär, känns ju ganska ovärt! Aaanywho-

Igår efter jobbet vid nio kom det hit tre favorit-flickungar. Rebecka, Matilda och lillJulia. Rebecka hade tränat och åkte hem efter en stund och pluggade. duktig. De andra två tösabitarna stannade och sov hos mig och sen när man själv vaknar har de begett sig till sin skola! En annan skön grej är att jag fått liv i kameran! Hittade laddarlivet hos pappa så nu lever lillkameran igen, idag ska jag försöka fota lite vettiga bilder som ni kan få njuta av, alla lovers out there! Nu ska jag bege mig hem till far och hjälpa honom lite med lite fix, det är väl för väl att han har mig. Å andra sidan ska jag få låna pappabilen när han far till New York med sin Anette imorgon. Jag ska skjutsa dem till Göteborg- vem vill följa med på roadtrip? Jag åker tillbaka på onsdagkväll.


Jag saknar förresten Pauline och Anna, och många till, men lite extra de. Anna är tjejen i headern som är blond och gör V-tecknet framför munnen.. Heh! Hon bor precis som Pauline i Uppsala och hon är bäst.



Kolla vilken hemsk telefonbild, men kolla vad gott! Så duktig är hon där här Jag. Från och med nu är det slut på mobilbilder på bloggisen.


Puss på er alla.

God middag kära bloggen!


Kom precis hem från Jullet, drog hem till henne igårkväll, gick promenad med reflexvästar, löpartights och hela baletten- illfint! Sen kokade vi te och myste till det och avslutade med att kolla på den tredje twilightfilmen. Jag har hört så jäkla mycket liv om dessa filmer och jag tror jag har sett ettan någongång för hundra år sedan, men har inget direkt minne av den. Så jag gav den en chans, hatar ni mig om jag tyckte den var hyffsad? Haha. Jag lånade hem ettan och tvåan så ska vi se vad de levererar. Nog om det!

Medan jag var hos lill-Julia fick jag erbjudande om att jobba idag- JA TACK! Ringde chefen och ordnade det och fick då dessutom två tider till, så himla skönt! Så nu ska jag bege mig hem till fadern och försöka hitta min kameraladdare och ta en kopp fika.



I brist på andra bilder ger jag er idag världens bästa grabbar- John, Ringo, Paul och George.


Tjipp!

Julia

Visst är den fin!? Min goda vän Bea har fixat den åt mig, är så glad! Hon är duktig! Vi gjorde den i all hast nu i afton så det är därför några viktiga människor saknas, typ Henrietta och Pauline. Skjut mig intä. Men jag är nöjd! Och nej, texten är inte fel. John Lennon sjunger den strofen i låten "Julia" (omnomnom). Så jag har rätt och så.

Idag efter fikat på stan tog jag med mig Bea, Becka och Julia hem och vi gjorde djävulskt goda hamburgare hemma hos mig, mööms! Med chili bearnaise, bacon, sallad och friscobrööd!



Fint väder påväg hem från stan!




Taggade på burgare!!!! Så söta är vi.




Kvällens outfitta.

13 pers har läst idag och ingen har gett sig till känna i en lite fjuttig kommentar :(

Då får man bli lite ledsen chey. Dessutom blir jag ledsen chey när mitt kameraelände inte tar laddning utan bara ligger och är död. Hoppas han efter en stund på laddning vaknar till liv. Har ju trots allt inte haft igång honom sedan i maj kanske. Någon som vet hur det där funkar? När jag kopplar in honom till datorn kommer det inte ens upp en såndär "En ny enhet hittades" eller vad det nu står. Har han helt dött för gott?

Nu ska jag göra mig iordning innan jag ska iväg och fika med lite kampisar. Var mina kampisar och skriv vilka ni är. Jag är nyfiken! :)





Hejdoo

Vilka är ni 20 tappra själar som beger sig hit och läser min skit? Kommentarer är kul!

Hur som! Jag vaknade precis, svingött med söndag, men hade hellre jobbat. Idag ska jag träna och sen vet jag inte så mycket mer. Kommande vecka verkar inte bjuda på jobb på mer än lördag, kanske ska man passa på att åka och hälsa på i Uppsala eller Lund? Eller vem vet, man kanske blir inringd om man har lite flyt. Vi får se!


Igår var i alla fall Johan här och vi kollade på Baksmällan 1 som ingen av oss sett. Helt okej film, lite väl hypad kanske? Framförallt så åt vi sushi vilken måste vara Guds gåva till människan. Mm så gatt! Men the big event igår var ändå runt klockan tolv, mitt inne i filmen som vi tittar på på mitt rum på datorn i och med att min TV bestämt sig för att lägga av helt. Jag har länge haft ett sängben som sitter helt åt pipsvängen men sängen har ändå "funkat" eller vad man ska säga. När jag har kalas har man ändå kunnat sitta fyra- fem pers i sängen utan att det kapsejsat. Men igår så satt Johan som vanligt vid fotänden och jag mer i mitten och när jag bara sträckte mig efter chips eller vatten eller vad det var, så flyger llill-benet all världens väg och både jag och Johan tappar lite höjd. Jag HATAR såntdär som går fel så jag får dåndippen och nästan skyller på Johan haha.



Jag beordrar mannen att skruva loss resterande ben medan jag som kvinna börjar dammsuga. Helt skön midnatt. Anywho - Nu sover jag alltså på golvet, det är både spännande och tråkigt. Jag kan i alla fall med säkerhet veta att ingen gömmer sig under sängen om natten, och det är ju skönt.


Nä nu måste jag aktivera mig och kroppen min, frukost (!?) vill vi ha innan vi ger oss iväg på äventyr.


Puss och Goddag.

Lite på begäran, men mest för att jag älskar henne, så ska jag berätta lite om min bästa Pauline.

Pauline och jag träffades första gången någongång på våren/sommaren 2004 är jag ganska säker på va? Vi skulle börja samma klass på högstadiet och hade någon klassträff innan skolan började med rundtur och såntdär. Pauline såg ut som en geting. Det var det enda jag minns från vårt första möte. Helt sant. Pauline hade nämligen en svartgulrandig tröja och kjol om man inte minns helt fel. Lilla geting. Sen träffades vi vid något ytterligare tillfälle innan själva skolstarten som jag knappt minns, men Pauline gör det, så det får väl hon skriva om i sin dögamla blogg som hon uppdaterat sedan mor fick Nils ungefär. Hint hint.

Sen gick vi i skolan och det föll sig så att vi bodde väldigt nära varandra så vi sällade ofta till och från skolan. I åttan någongång tror jag att vi beslutade oss för att bli hemliga bästisar. Sånt gjorde man nämligen i åttan om man var ett stort tjejgäng där alla liksom var tvugna att vara lika bra vänner med alla, annars blev det inte rätt.

Slutpratat. Här har ni min älskling.



Anno 2006


Lilltösen på min femtonårsdag med 2,25or.


På någon klassfest på högstadiet.


I ettan på gymnasiet.


Pauline och jag slog följe även på gymnasiet och sen följde jag efter henne till Uppsala där hon på riktigt blev min syster och mitt blod.



Och såhär ser hon ut nuförtiden. Jag älskar dig. Mucho. Lemon.

God afton, bloggen.


Igår var jag tråkig och gjorde inte många knop innan jobbet. Men idag på min (tyvärr...) lediga dag har jag varit produktiv. Jag har lagat mat, handlat, fixat och grejat hemma hos Mamma och Leif. De ska ha gäster ikväll och jag hjälpte dem med käket. Det är väl tur att de har mig ändå!


Tanken var att jag skulle stanna kvar där med dem och äta god färsk lax med hummersås och en massa såntdär läckert, men istället blir det sushi och film med Johan som är hemma en sväng idag efter att varit med några kompisar i Johans stuga utanför Mellerud. Så jag passar på att låna lillgrabben några timmar innnan han beger sig mot sina sydligare breddgrader. Det blir nog fint.



Var dessutom lite FAB häromdagen med mammas brillor från -83. Tur att man still got it.


Markus påpekade förresten en grej i GB. Eller snarare påstod- att jag alltid plutar? Jag är ingen plutare?! På bilden här gör jag ju mig till annars är jag ju bara vanligt fyllig och sådär fantastisk? Behöver inget plut!!



Puss cyberspace. Ses imorgon.

Hej babes.


I onsdags/torsdags var jag ju som sagt hos Markus i göteborg. På onsdagskvällen hängde vi lite i Ölstugan och sen åkte vi hem till Markus i Kortedala där jag bjöd på cava och Lagavulin. Igår innan min hemfärd gick vi runt på haga och stannade och åt på Husaren. De har såhär lagom små bullar. Heelt bissart. Jag (eller mest Markus) åt så mycket vi orkade och lämnade ändå typ halva. Vansinne! Men den var god, Markus var helt bisarr av den där bullen. "Ååh det är sådana stora bitar kardemumma.. ÅH titta det är helt geggigt!! Åååh mmm." Haha sötis.

Efter vår lilla brunch begav vi oss till kompassen för att kika lite. Jag och min bisarra resfeber gjorde sig påmind trots att det var en och en halv timme innan avfärd. (Här är jag och Markus totala motsatser och han är alltid så lugn.) En av hans bästa egenskaper. Oavsett så kollade vi på skor på Scorett (vår gemensamma fetish). Jag hittade drömskorna, från Laeder of Nature, som är scoretts egna "gröna" märke. Ek of Sweden har fjort precis likadana skor som modellen jag hittade i butiken och det är Ekskorna jag provat innan. De här skorna hade verkligen allt, och jag blev ledsen som en liten flicka när jag insåg att de bara får in ett litet parti av just den modellen. Och vad gör Markus då? Lånar mig pengar till skorna. Vad gör Julia då? Dör och föds på samma gång. Älskade älskade lillMarkus.

Nu ska jag snart iväg och jobba, hoppas det är lugnare idag än det var igår. Jöösses!

Hare!




Favvokillen med min High Five-öl! Markus var ansvarstagande och körde sin fina nya bil utan alkohol i kroppen, men han fick hålla lite.




Den bisarra bullen.




Drömskorna. Jag måste hitta laddaren till kameran så jag kan lägga upp respektabla bilder...

Idag är jag extra glad, ikväll åker jag nämligen till lill-Markus i Göteborg. Ska bli så bövligt kul, även om det inte ens är ett dygn. Ska försöka få liv i kameran innan jag åker. Eller rättare sagt hitta laddaren.. Kommer dit runt tio och åker hem imorgon vid lunch, jag ska nämligen jobba imorgon kväll och det ska Markusen också, men en snabbvisit är bättre än ingen visit alls. Jag ska försöka få med mig gossebarnet till Zara, vill hitta något tjusigt.

Sitter just nu och importerar alla 1300 bilder från iPhonen, många är från Uppsala och det är både kul och jobbigt att titta på dem. Mest kul! Ska se om min gamla iPhone 3G (inget S här nej..) blir piggare utav det.. Läge att köpa en fyra? Ja, jag vet, men jag har ju så förbenat lite pengar just nu. Hur har hon råd att åka till Göteborg då? Markus Guldgossen Fridström är en ängel och betalar. Men han ska faktiskt få en ganska fin present för besväret!

Har ni hört Odessa med Caribou förresten? Jag tycker verkligen att det låter som att de sjunger "She gets aids". Det låter så tråkigt tycker jag. Med aids alltså. En annan tråkig TRÅKIG överjävlig grej är min router. Tror han sjunger på sista versen, stackarn.





Världens sämsta bild på markus tror jag. Men det är den ni får. Och det är sådana bilder jag får, tills jag skaffar mig en ny telefon..

Från bongo, jag vet inte när vi var där riktigt senast?

Häj alla läsare. Seriöst. Tror inte ens att jag har en trogen besökare här på sidan, det är väl därför jag inte skriver så ofta. Men jag ska bli bättre, och det hoppas jag att ni också ska bli?! Alla ni som...läser..ja..


Anywho. Sedan sist har det väl inte hänt överdrivet mycket, men om man är en seriös bloggare kan man ju göra en tånagelklippning verka världsrevolutionerande. Så jag får väl försöka. Johan och jag hängde i torsdags och det var illfint! Vi käkade mat från Taste of Beirut och kollade på The Producers och Johan hatade mig för att det inte var Chicago. Notera här att Johan valde filmen själv.. Han kommer nog förresten en sväng på lördag så då kanske vi får ta och kolla på Chicago så att lill-mänskan blir nöjd.

I vilket fall, i torsdags lyckades jag dessutom köra foten i en vägg som resulterade i ont. Jätteont. Först var jag övertygad om att lilltån var bruten, sedan att det var en spricka och nu vete katsingen. Nu har jag mest ont i nageln? Vet inte vad lilltån far efter, han får väl skärpa sig kan man tycka.

I fredags hade jag lite ölmys här hos mig och det var sådär lagom mycket folk och lagom mycket öl och lagom mycket mys. Sedan i lördags jobbade jag kväll, sen kom jag hem till min tomma lägenhet och saknade en liten burriskatt eller kanske en liten hund? Hund känns ganska långt bort men så fort jag fått nya lägenheten så ska jag ha mig en liten kissekatt. Helst en brittisk korthår för de är tjocka. Och katter ska vara tjocka.




Häj jag är en brittisk korthår men du kan kalla mig Söt.

-How does it feel?

Hundra år sen jag bloggade. I somras jobbade jag alltså på stormtrivs och det sög för mig. NU har jag ett riktigt jobb med bra betalt och sköna kollegor. På Maxi här i stan. Jönköping börjar arta sig med pengar och förhoppningsvis snart en vettig lägenhet. Och så en liten kissekatt på det där. Det blir fint det. Och en grammofon, och beatles, och sånt där man tycker om.


Imorgon och på fredag är jag ledig och det tycker jag är tvärfint. Imorgonkväll kommer dessutom Johan till stan och underhåller med magdans och sånt tror jag. Det är i alla fall det som förväntas av honom. Det måste han väl ändå förstå?


Så nu orkar jag inte skriva mer. Så det så. Godnatt